Detta innebar förstås en del ytterligare träarbete för att få en smidiga rännor för framhjulen att stå i. Henrik hade signalerat behovet av en sovmorgon, vilket jag också ville ha. Malin tyckte däremot att det räckte att vi sov till klockan 6! Elin tog Malin till dagis och jag packade och lastade. Humöret var väl sisådär med tanke på att det öste ner utanför. Efter en liten städrajd i garaget kunde bilen lastas inomhus och sedan snickrade jag ramar till släpet och fick en del uppehåll under den tiden. Allt gick bra och jag hade faktiskt lastat båda hojarna själv innan Henrik kom. Helt otroligt vad fint det gick med skruvtipp på släpet!
Sedan knallade vi iväg mot mumindalen vid 15-tiden. Allt gick helt perfekt bra. Visserligen är ju 50 mil alltid sådär kul att åka, och eftersom vi lökat på i tidsschemat så hann det bli rätt mörkt när vi kom ner i skogarna nedanför Ylivieska. Där stannade vi och kalasade på det enda öppna matstället. Henrik åt sin första Hampurilainen med kebabsås.
Ca 0045 finsk tid kom vi fram till boendet och somnade väl efter lite kvällsbestyr strax före 2-tiden.
Morgonen efter vaknade vi till kanonfint soligt väder och gick till frukost glada i hågen. Under den finska frukosten började det dock ösa ner, och humöret gick helt klart ner. Som Gibbe skulle ha sagt så "lade det ju en lätt sordi på stämningen".
Men, man har inget annat val än att slänga sig ut i regnet och knalla iväg till banan. Detta ångrade vi inte alls då det plötligt sken upp när vi rullade in i depån. Vi löste biljetter, lastade av hojar och träffade Mattias och resten av Skelleftegänget som också kommit till banan. Vi gick ut på vårt första körpass 1040 med några fuktiga fläckar på banan. Helt ok dock, med tanke på att vi ändå behövde värma upp rätt lugnt. Sedan körde vi alla pass utom ett som vi helt enkelt inte orkade. Vi åt lunch på banan och Henrik fick sig en Hampurilainen med finsk kebabsås. Kul hade vi hela dagen och vi fick en del värdefull hjälp av de finska instruktörerna. Körningen flöt på rätt bra och blev bättre och bättre.
Innan vi drog tillbaka till boendet så gick vi runt i depån och kollade på racekillarna som meckade. Vi träffade på en rolig finsk farbror som höll på att byta fjädrar i en gaffel. Han visade oss stolt alla hemmasnickrade specialverktyg och intygade glatt att "If humans are made it, I can fix it!!"
Senare på fredag natt ramlade Gibbe in och väckte oss med glada tillrop. Efter att lite mumlande anmärkt på hur det luktade i vissa delar av rummet så blev det tyst och lugnt och alla sov.
Lördagen bjöd på ett mycket omväxlande väder. Precis som så mycket annat i Finland så är allt rejält, så även regnet. Det regnade helt enkelt utav bara perkelä när det väl regnade.
Tyvärr var vädret rätt retligt efter som det för det mesta var soligt och fint när vi satt i depån och väntade. Däremot kom det skurar med jämna mellanrum, så banan förblev blöt största delen av dagen. Vi körde lite drygt 2 pass totalt under hela dagen. Som tur var hade jag fått så jag teg på fredagen så det var inte hela världen trots allt. Vi åt lunch i restaurangen på banan och Henrik började mumla något om finska kebabdressingar och att Max hamburgerdressing minsann skulle läggas till på packlistan.
Söndagen var det lovat kanonväder. På finskt manér så var det heller inget schvammel med det. Skall det vara fint så skall det. Vi fick köra massor av pass. Däremot fick vi aldrig riktigt bra koll på vilka pass som föll bort pga kval och tävling. Därför blev det lite hastigt påkommet med vissa körpass, men det gick bra ändå. Det kom över en instruktör efter ett av de första passen och frågade vänligt om han fick visa oss hur man skulle köra. "You swedish guys have funny way of driving this track". Med ett smått sårat ego och nyfikna sinnen åkte vi ut och fick lära oss spåren ännu bättre, dessutom fick vi en hel del handgripliga tips om hur vi borde köra. Körningen började stämma ännu bättre efter det och det blev bara roligare och roligare.
Vi kollade in racet i Yamaha-cup, vilket var väldigt kul. Sedan grillade vi korv och Henrik gjorde pulvermos. Det blev en väldigt trevlig lunch. Speciellt Henrik sade något om att det var bra skönt att slippa finskt kebabsås för en gångs skull.
Efter tävlingen avtog aktiviteten vid banan ganska snabbt. De flesta åkte hem och efter ett pass deklarerades det att det inte längre var separata grupper utan fri åkning de sista två timmarna. Efter att ha tittat vilka som körde vågade jag mig tillslut ut, vilket var tur. Fint väder och en vacker eftermiddagssol som bakgrund, ett fåtal hojar på banan så att man fick köra ifred i princip hela tiden (när man inte blev varvad :)). Körningen stämde hur fint som helst, och i kafekurvan fick jag köra och känna något mycket efterlängtat när höger knäpuck tog i asfalten. Ett fett flin kunde omöjligen hållas tillbaka samtidigt som jag funderade om det bara var en engångsgrej. Nästa varv släpade pucken i ordentligt i samma kurva, och glädjen visste inga gränser. Senare samma varv släpade pucken i asfalten även i den fina uppförshögern i karusellen, yahooo!!! Efter några varvs njutning tyckte jag att det var dags att gå in och vila i depån för att inte bli för glad. Henrik kom släntrandes in i depån och han blev förstås jätteglad för min skull... eller... Han hade nog inte väntat sig att det skulle ha hänt nu heller, så när jag med ett flin som gick runt hela huvudet peckade på den upprispade plasten utbrast han spontant "din jävel...". Sedan ""vad roligt för dig..."". Tyvärr fick han dessutom glädjen att åka hem med mig och fick förstås gång på gång höra hur fantastiskt det var. Vad skall man annars ha vänner till.
Hemresan gick också väldigt bra även om det gick sakta i mörkret fram till Oulu. Jag damp i säng vid 4-tiden för att sedan vakna vid 6 och dra iväg till jobbet för första gången efter 8 månaders föräldraledighet. Måndagen var med andra ord inte riktigt lika fantastisk... men det kunde jag leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar