torsdag 6 september 2007

BKK i Skellefteå

Säsongens sista hojtur på bana skulle bli SMC:s broms- och kurvkurs på go-cartbanan i Skellefteå. Ingen av de andra som jag brukat åka med från Luleå hakade på, så jag lastade hojen på släpet (oj, vad jag är nöjd med släpet) och gjorde mig iordning för att åka själv. När jag steg upp på morgonen så kändes det rätt bra att man är en "weekend motorcyklist" och ingen biker. Termometern visade -2.5 grader och det var frost på marken och is på rutorna, hurv!!


Färden ner gick utan problem i början, skönt med endast 13 mil till banan! När jag började närma mig insåg jag att det inte skulle bli mycket tid till godo. Dessutom lyckades jag missa skylten till banan och körde ända ut till Skelleftehamn, osmidigt!
Vände på ekipaget och åkte tillbaka, hittade första avfarten, hittade andra avfarten, såg en skylt om go-cart bredvid en väg in till några förråd, men det verkade låst. Körde vidare en bra bit på en smal väg och klockan visade 0900, det var sagt att man skulle vara på plats då. Illa, illa, f-n också det var säkert vid skylten man skulle ha svängt! Arg och stressad lyckades jag hitta ett ställa att vända ekipaget och börja knalla tillbaka, just bakom en skymd kurva, swoosch, en racebuss med nummer 46 på med två hojar på släp bakom, en bil med hojar på släp, några hojar, en bil till med hojsläp, en hel klase med hojar... jahapp, jag var tydligen på rätt väg ändå... F-bannat! Nu var det ju bara det att jag var tvungen att studsa (jo vägen var i det skicket) nästan hela den smala vägen tillbaka innan jag kunde vända. Hursomhelst, ca 6 över 9 var jag framme vid banan, sist i kön av alla hojekipage, och grindarna var stängda... jaha...


Efter ytterligare väntan blev vi insläppta, och man kunde lasta av, få hojen, körkortet och skyddsutrustningen besiktigad. Sedan blev det lektioner och körning. Vi delades in i tre grupper och jag hamnade i den mellansnabba. Först fick vi lite teori där vi av en förbipasserande funktionär blev upplysta att "Ta det lugnt, det är halt på banan". "Hehe... det är det väl alltid" svarade någon, "jo, men idag är det extra halt". Just i slutet av den snabbaste gruppen kom dagens första avåkning, och att banan var hal framgick med önskvärd tydlighet.

Första passet var det kallt och lite vattenpölar på banan. Dessutom såg asfalten riktigt hal ut i några av de mera slipade kurvorna. Jag fick inget större förtroende för fästet så det gick rätt lugnt och det kändes inte som något bra flyt. De första teoripassen handlade om gaskontroll, hur man skall använda gasen för att få hojen att bete sig på bästa sätt och få flyt och stabilitet i svängarna.
Pass nummer två hade solen tittat fram, det blev varmare och pölarna började försvinna. Nu blev det bättre flyt i körningen och det var riktigt roligt! Ett av helgens roligare citat var i slutbeskrivningarna av gaskontroll. "Det bästa är att man börjar ge lagom gas direkt när man lagt ner hojen och börjat svänga, sedan matar man succesivt på med mer och mer gas genom och ut ur kurvan. Det optimala är om man tillslut kommer till den punkt där man har rullat på till full gas precis när kurvan är slut och man rätar upp cykeln. Har man dessutom lyckats göra det på en tusenkubikare så är det ju klockrent! Då har man nog dessutom gjort två kalsongbyten på vägen..."

Vädret var dock lite irriterande eftersom det mestadels var fint, men det lyckades oftast börja stänka precis när vår grupp skulle köra. Efter att ha sett sommarens demonstrationer av fäste i regns så har jag eventuellt tom en överdriven respekt för blöt asfalt. En av gångerna kom det lite regn just före vårt pass, när den snabbare gruppen körde, vips så kom en avåkning till.

Övningarna var jättebra och teoripassen likaså. Jag hade nog förväntat mig mera personlig feedback från banan med tanke på att det var SMC-kurs och inte så många deltagare. Vi fick klart mer feedback i Finland, utan att ens fråga. Det kanske är annorlunda på de större SMC-kurserna. Roligt och lärorikt var det hursomhelst, det blev många aha-upplevelser veckan efter körningen.
Det riktiga flytet infann sig dock inte för mig på hela dagen. Lyckades inte slappna av i armarna, och hade alldeles för lite förtroende för fästet

Bilden talar ju sitt tydliga språk, det finns mycket att förbättra...

Sista passet började det regna rejält, och det blev en liten vurpa redan innan jag hann ut på banan. Ingen större fara dock, och det blev ett helt pass i alla fall, mest i regn dock.
Den lilla vurpan orsakade dock ett vridet styre, så jag erbjöd släptransport och fick således resesällskap på vägen hem. Oj vad fint släpet funkar!

Kursen var riktigt lärorik och gav ytterligare mersmak för banåkning. Två dagars kurs på Mittsverigebanan i maj pratades det om, och då är jag gärna med!
Nu är bansäsongen slut för i år, det är nästan däcken också.
Det kanske blir någon liten landsvägssväng och bromsträning, sedan blir det natti natti för Duccen över vintern.

Bara att vänta på rikligt med pudersnö så att man kan öva gaskontroll med Summiten ;)

Inga kommentarer: