Lillebror har nu fått ett namn och storasyster har vant sig. Numera är hon ganska intresserad och "nojle" får alltid en go godnattkram.
lördag 29 december 2007
Joel Johansson
Lillebror har nu fått ett namn och storasyster har vant sig. Numera är hon ganska intresserad och "nojle" får alltid en go godnattkram.
söndag 9 december 2007
Nya bilder
Nu har jag lagt upp lite nya bilder på Malin och lillebror (ja, han heter fortfarande det stackarn...). Idag var det en riktigt fin dag och jag var ute i jättefint Decemberväder och drog Malin i pulkan, det var populärt. Sedan var vi inne och pyntade :)
Lillebror är jättenöjd nu när det finns mat till "bristningsgränsen" och han äter och sover nöjt, och några gånger per dag sitter han vaken och tittar nyfiket på allt som händer runtomkring. Malin tycker fortfarande att han är lite läskig och har inte vågat ta i eller krama honom ännu, men det kommer väl hoppas jag.
Lillebror är jättenöjd nu när det finns mat till "bristningsgränsen" och han äter och sover nöjt, och några gånger per dag sitter han vaken och tittar nyfiket på allt som händer runtomkring. Malin tycker fortfarande att han är lite läskig och har inte vågat ta i eller krama honom ännu, men det kommer väl hoppas jag.
torsdag 6 december 2007
måndag 3 december 2007
En lillebror!
Det blev en liten lillebror. Allt har gått bra. 3525g 51cm. Vi kom in till förlossningen ca 1730 och han föddes 1849.
fredag 14 september 2007
Man bara måste skratta
Malin pratar allt mer nu (är ju lite drygt 18 månader gammal...) och ibland kommer det ut saker så man blir alldeles häpen och bara måste skratta.
Igår åt vi middag och jag hade snott ihop en cous-coussallad med cous-cous (förstås), kidneybönor, kikärter, marinerad vitlök, marinerade soltorkade tomater, och fetaost. Malin åt med god aptit och när tempot avtog hjälpte jag till med att visa lite. Här är en kikärta, och hon stoppade förnöjt i sig den, här är lite ost, jodå mums mums slank den ner. Här är lite vitlök, samma resultat. Här är en böna, samma här också. Men, när vi kom till "här är en soltorkad tomat" så stoppade hon in den, tog ut den ur munnen och tittade lite missnöjt på tomatbiten och utbrister "Houwalige... pappa hlänga bott..." (Huvaligen, pappa slänga bort). Ja, vad skall man säga. Hålla sig för skratt kan man ju glömma.
Precis som vid dagislämningen i morse. I hallen finns en liten trappa mitt på golvet som barnen kan klättra upp på, tex när man skall klä av och på. Malin började klättra upp, och jag som av någon anledning kände mig lite stressad sade "Kom Malin så skall vi ta av jackan", Malin kontrade direkt med "Lung.. Lung!". Precis som jag brukar säga när hon går på för hårt... "Lugn Malin...". Både jag och fröken Ulla skrattade gott. De lär sig så fort de små barnen.
Igår åt vi middag och jag hade snott ihop en cous-coussallad med cous-cous (förstås), kidneybönor, kikärter, marinerad vitlök, marinerade soltorkade tomater, och fetaost. Malin åt med god aptit och när tempot avtog hjälpte jag till med att visa lite. Här är en kikärta, och hon stoppade förnöjt i sig den, här är lite ost, jodå mums mums slank den ner. Här är lite vitlök, samma resultat. Här är en böna, samma här också. Men, när vi kom till "här är en soltorkad tomat" så stoppade hon in den, tog ut den ur munnen och tittade lite missnöjt på tomatbiten och utbrister "Houwalige... pappa hlänga bott..." (Huvaligen, pappa slänga bort). Ja, vad skall man säga. Hålla sig för skratt kan man ju glömma.
Precis som vid dagislämningen i morse. I hallen finns en liten trappa mitt på golvet som barnen kan klättra upp på, tex när man skall klä av och på. Malin började klättra upp, och jag som av någon anledning kände mig lite stressad sade "Kom Malin så skall vi ta av jackan", Malin kontrade direkt med "Lung.. Lung!". Precis som jag brukar säga när hon går på för hårt... "Lugn Malin...". Både jag och fröken Ulla skrattade gott. De lär sig så fort de små barnen.
torsdag 6 september 2007
BKK i Skellefteå
Säsongens sista hojtur på bana skulle bli SMC:s broms- och kurvkurs på go-cartbanan i Skellefteå. Ingen av de andra som jag brukat åka med från Luleå hakade på, så jag lastade hojen på släpet (oj, vad jag är nöjd med släpet) och gjorde mig iordning för att åka själv. När jag steg upp på morgonen så kändes det rätt bra att man är en "weekend motorcyklist" och ingen biker. Termometern visade -2.5 grader och det var frost på marken och is på rutorna, hurv!!
Färden ner gick utan problem i början, skönt med endast 13 mil till banan! När jag började närma mig insåg jag att det inte skulle bli mycket tid till godo. Dessutom lyckades jag missa skylten till banan och körde ända ut till Skelleftehamn, osmidigt!
Vände på ekipaget och åkte tillbaka, hittade första avfarten, hittade andra avfarten, såg en skylt om go-cart bredvid en väg in till några förråd, men det verkade låst. Körde vidare en bra bit på en smal väg och klockan visade 0900, det var sagt att man skulle vara på plats då. Illa, illa, f-n också det var säkert vid skylten man skulle ha svängt! Arg och stressad lyckades jag hitta ett ställa att vända ekipaget och börja knalla tillbaka, just bakom en skymd kurva, swoosch, en racebuss med nummer 46 på med två hojar på släp bakom, en bil med hojar på släp, några hojar, en bil till med hojsläp, en hel klase med hojar... jahapp, jag var tydligen på rätt väg ändå... F-bannat! Nu var det ju bara det att jag var tvungen att studsa (jo vägen var i det skicket) nästan hela den smala vägen tillbaka innan jag kunde vända. Hursomhelst, ca 6 över 9 var jag framme vid banan, sist i kön av alla hojekipage, och grindarna var stängda... jaha...
Efter ytterligare väntan blev vi insläppta, och man kunde lasta av, få hojen, körkortet och skyddsutrustningen besiktigad. Sedan blev det lektioner och körning. Vi delades in i tre grupper och jag hamnade i den mellansnabba. Först fick vi lite teori där vi av en förbipasserande funktionär blev upplysta att "Ta det lugnt, det är halt på banan". "Hehe... det är det väl alltid" svarade någon, "jo, men idag är det extra halt". Just i slutet av den snabbaste gruppen kom dagens första avåkning, och att banan var hal framgick med önskvärd tydlighet.
Första passet var det kallt och lite vattenpölar på banan. Dessutom såg asfalten riktigt hal ut i några av de mera slipade kurvorna. Jag fick inget större förtroende för fästet så det gick rätt lugnt och det kändes inte som något bra flyt. De första teoripassen handlade om gaskontroll, hur man skall använda gasen för att få hojen att bete sig på bästa sätt och få flyt och stabilitet i svängarna.
Pass nummer två hade solen tittat fram, det blev varmare och pölarna började försvinna. Nu blev det bättre flyt i körningen och det var riktigt roligt! Ett av helgens roligare citat var i slutbeskrivningarna av gaskontroll. "Det bästa är att man börjar ge lagom gas direkt när man lagt ner hojen och börjat svänga, sedan matar man succesivt på med mer och mer gas genom och ut ur kurvan. Det optimala är om man tillslut kommer till den punkt där man har rullat på till full gas precis när kurvan är slut och man rätar upp cykeln. Har man dessutom lyckats göra det på en tusenkubikare så är det ju klockrent! Då har man nog dessutom gjort två kalsongbyten på vägen..."
Vädret var dock lite irriterande eftersom det mestadels var fint, men det lyckades oftast börja stänka precis när vår grupp skulle köra. Efter att ha sett sommarens demonstrationer av fäste i regns så har jag eventuellt tom en överdriven respekt för blöt asfalt. En av gångerna kom det lite regn just före vårt pass, när den snabbare gruppen körde, vips så kom en avåkning till.
Övningarna var jättebra och teoripassen likaså. Jag hade nog förväntat mig mera personlig feedback från banan med tanke på att det var SMC-kurs och inte så många deltagare. Vi fick klart mer feedback i Finland, utan att ens fråga. Det kanske är annorlunda på de större SMC-kurserna. Roligt och lärorikt var det hursomhelst, det blev många aha-upplevelser veckan efter körningen.
Det riktiga flytet infann sig dock inte för mig på hela dagen. Lyckades inte slappna av i armarna, och hade alldeles för lite förtroende för fästet
Bilden talar ju sitt tydliga språk, det finns mycket att förbättra...
Sista passet började det regna rejält, och det blev en liten vurpa redan innan jag hann ut på banan. Ingen större fara dock, och det blev ett helt pass i alla fall, mest i regn dock.
Den lilla vurpan orsakade dock ett vridet styre, så jag erbjöd släptransport och fick således resesällskap på vägen hem. Oj vad fint släpet funkar!
Kursen var riktigt lärorik och gav ytterligare mersmak för banåkning. Två dagars kurs på Mittsverigebanan i maj pratades det om, och då är jag gärna med!
Nu är bansäsongen slut för i år, det är nästan däcken också.
Det kanske blir någon liten landsvägssväng och bromsträning, sedan blir det natti natti för Duccen över vintern.
Bara att vänta på rikligt med pudersnö så att man kan öva gaskontroll med Summiten ;)
Färden ner gick utan problem i början, skönt med endast 13 mil till banan! När jag började närma mig insåg jag att det inte skulle bli mycket tid till godo. Dessutom lyckades jag missa skylten till banan och körde ända ut till Skelleftehamn, osmidigt!
Vände på ekipaget och åkte tillbaka, hittade första avfarten, hittade andra avfarten, såg en skylt om go-cart bredvid en väg in till några förråd, men det verkade låst. Körde vidare en bra bit på en smal väg och klockan visade 0900, det var sagt att man skulle vara på plats då. Illa, illa, f-n också det var säkert vid skylten man skulle ha svängt! Arg och stressad lyckades jag hitta ett ställa att vända ekipaget och börja knalla tillbaka, just bakom en skymd kurva, swoosch, en racebuss med nummer 46 på med två hojar på släp bakom, en bil med hojar på släp, några hojar, en bil till med hojsläp, en hel klase med hojar... jahapp, jag var tydligen på rätt väg ändå... F-bannat! Nu var det ju bara det att jag var tvungen att studsa (jo vägen var i det skicket) nästan hela den smala vägen tillbaka innan jag kunde vända. Hursomhelst, ca 6 över 9 var jag framme vid banan, sist i kön av alla hojekipage, och grindarna var stängda... jaha...
Efter ytterligare väntan blev vi insläppta, och man kunde lasta av, få hojen, körkortet och skyddsutrustningen besiktigad. Sedan blev det lektioner och körning. Vi delades in i tre grupper och jag hamnade i den mellansnabba. Först fick vi lite teori där vi av en förbipasserande funktionär blev upplysta att "Ta det lugnt, det är halt på banan". "Hehe... det är det väl alltid" svarade någon, "jo, men idag är det extra halt". Just i slutet av den snabbaste gruppen kom dagens första avåkning, och att banan var hal framgick med önskvärd tydlighet.
Första passet var det kallt och lite vattenpölar på banan. Dessutom såg asfalten riktigt hal ut i några av de mera slipade kurvorna. Jag fick inget större förtroende för fästet så det gick rätt lugnt och det kändes inte som något bra flyt. De första teoripassen handlade om gaskontroll, hur man skall använda gasen för att få hojen att bete sig på bästa sätt och få flyt och stabilitet i svängarna.
Pass nummer två hade solen tittat fram, det blev varmare och pölarna började försvinna. Nu blev det bättre flyt i körningen och det var riktigt roligt! Ett av helgens roligare citat var i slutbeskrivningarna av gaskontroll. "Det bästa är att man börjar ge lagom gas direkt när man lagt ner hojen och börjat svänga, sedan matar man succesivt på med mer och mer gas genom och ut ur kurvan. Det optimala är om man tillslut kommer till den punkt där man har rullat på till full gas precis när kurvan är slut och man rätar upp cykeln. Har man dessutom lyckats göra det på en tusenkubikare så är det ju klockrent! Då har man nog dessutom gjort två kalsongbyten på vägen..."
Vädret var dock lite irriterande eftersom det mestadels var fint, men det lyckades oftast börja stänka precis när vår grupp skulle köra. Efter att ha sett sommarens demonstrationer av fäste i regns så har jag eventuellt tom en överdriven respekt för blöt asfalt. En av gångerna kom det lite regn just före vårt pass, när den snabbare gruppen körde, vips så kom en avåkning till.
Övningarna var jättebra och teoripassen likaså. Jag hade nog förväntat mig mera personlig feedback från banan med tanke på att det var SMC-kurs och inte så många deltagare. Vi fick klart mer feedback i Finland, utan att ens fråga. Det kanske är annorlunda på de större SMC-kurserna. Roligt och lärorikt var det hursomhelst, det blev många aha-upplevelser veckan efter körningen.
Det riktiga flytet infann sig dock inte för mig på hela dagen. Lyckades inte slappna av i armarna, och hade alldeles för lite förtroende för fästet
Bilden talar ju sitt tydliga språk, det finns mycket att förbättra...
Sista passet började det regna rejält, och det blev en liten vurpa redan innan jag hann ut på banan. Ingen större fara dock, och det blev ett helt pass i alla fall, mest i regn dock.
Den lilla vurpan orsakade dock ett vridet styre, så jag erbjöd släptransport och fick således resesällskap på vägen hem. Oj vad fint släpet funkar!
Kursen var riktigt lärorik och gav ytterligare mersmak för banåkning. Två dagars kurs på Mittsverigebanan i maj pratades det om, och då är jag gärna med!
Nu är bansäsongen slut för i år, det är nästan däcken också.
Det kanske blir någon liten landsvägssväng och bromsträning, sedan blir det natti natti för Duccen över vintern.
Bara att vänta på rikligt med pudersnö så att man kan öva gaskontroll med Summiten ;)
onsdag 29 augusti 2007
Banångest
Mc-säsongen börjar lida mot sitt slut. När det väl blev bra väder igen i förra veckan så kändes det som höst. Efter att ha provat att köra bana med Duccen för andra gången så har en märklig "banångest" infunnit sig. Att köra hoj på väg har dalat rätt friskt på skalan över roliga saker man kan syssla med. Däremot har ett ruskigt sug efter mera banåkning tittat fram. Det tråkiga är ju att det skall vara så eländigt långt till alla banor. Insåg när jag började räkna efter att ALLA finska banor ligger närmare än Gelleråsen, som är näst närmsta svenska bana.
På den positiva sidan har jag insett att Arctic Circle Raceway i Mo i Rana också ligger på 50 mils avstånd och inte 65 som jag trodde. Dessutom påstås den ligga högt upp bland de bästa banorna tom i Europa. Rangordnade häromdagen de "närmsta banorna" för att kunna dagdrömma och planera lite.
Midlanda 50 mil
Mo i rana 50 mil
Kemora 50 mil
Botniaring Jurva 65 mil
Motopark Virtasalmi 65 mil
Alastaro 71 mil
Ahvenisto 82 mil
Gelleråsen 102 mil
Kinnekulle 112 mil
Just nu våndas jag över ett annat avsnitt i banångesten. Har just insett att bansäsongen faktiskt inte var slut som jag trodde. Det finns nämligen möjlighet att åka på ACR 7-8. Kostar dock 3200 norska (visserligen med frukost lunch och middag), sova verkar man göra i depån på valfritt sätt. Annars kan man samma helg 7-9 åka på Motopark som tydligen skall vara den bästa finska banan. 90 Euro för 3 dagar... hmmmm
Ångesten består i att man vet hur förhållandevis få tillfällen det finns att köra bana, därför vill man gärna åka när det går. Däremot är det ett stort företag att åka iväg såpass långt. Denna gång verkar dessutom alla andra hojkumpaner jag har vilja sitta i skogen och fisa och skjuta på älgar.
Dessutom har mina "admin-costs" på hojsidan dragit iväg en aning denna säsong...
Nåväl. SMC kör en broms och kurvkurs light på lördag på go-cartbanan i Skellefteå. Den påstås vara rätt ok för att åka hoj på, och det verkar vara enda tillfället på året då man får åka hoj där. Närmare än så blir det inte att åka bana helt enkelt. Jag skall dra dit och se vad det är. De andra banhelgerna i Norge och Finland får jag nog lägga på hyllan och glädjas åt att jag i alla fall kom igång med banåkat denna säsong. Planering inför nästa år får det kanske bli istället. Då skall vi minsann inte vila på hanen utan förhoppningsvis komma iväg redan i maj.
På den positiva sidan har jag insett att Arctic Circle Raceway i Mo i Rana också ligger på 50 mils avstånd och inte 65 som jag trodde. Dessutom påstås den ligga högt upp bland de bästa banorna tom i Europa. Rangordnade häromdagen de "närmsta banorna" för att kunna dagdrömma och planera lite.
Midlanda 50 mil
Mo i rana 50 mil
Kemora 50 mil
Botniaring Jurva 65 mil
Motopark Virtasalmi 65 mil
Alastaro 71 mil
Ahvenisto 82 mil
Gelleråsen 102 mil
Kinnekulle 112 mil
Just nu våndas jag över ett annat avsnitt i banångesten. Har just insett att bansäsongen faktiskt inte var slut som jag trodde. Det finns nämligen möjlighet att åka på ACR 7-8. Kostar dock 3200 norska (visserligen med frukost lunch och middag), sova verkar man göra i depån på valfritt sätt. Annars kan man samma helg 7-9 åka på Motopark som tydligen skall vara den bästa finska banan. 90 Euro för 3 dagar... hmmmm
Ångesten består i att man vet hur förhållandevis få tillfällen det finns att köra bana, därför vill man gärna åka när det går. Däremot är det ett stort företag att åka iväg såpass långt. Denna gång verkar dessutom alla andra hojkumpaner jag har vilja sitta i skogen och fisa och skjuta på älgar.
Dessutom har mina "admin-costs" på hojsidan dragit iväg en aning denna säsong...
Nåväl. SMC kör en broms och kurvkurs light på lördag på go-cartbanan i Skellefteå. Den påstås vara rätt ok för att åka hoj på, och det verkar vara enda tillfället på året då man får åka hoj där. Närmare än så blir det inte att åka bana helt enkelt. Jag skall dra dit och se vad det är. De andra banhelgerna i Norge och Finland får jag nog lägga på hyllan och glädjas åt att jag i alla fall kom igång med banåkat denna säsong. Planering inför nästa år får det kanske bli istället. Då skall vi minsann inte vila på hanen utan förhoppningsvis komma iväg redan i maj.
onsdag 22 augusti 2007
Reserapport från Kemora
Efter att i sista minuten köpt ett nytt släp så övergav jag mitt hojpimpade gamla Brenderup-släp till förmån för det nya fina 4-P Twin-släpet.
Detta innebar förstås en del ytterligare träarbete för att få en smidiga rännor för framhjulen att stå i. Henrik hade signalerat behovet av en sovmorgon, vilket jag också ville ha. Malin tyckte däremot att det räckte att vi sov till klockan 6! Elin tog Malin till dagis och jag packade och lastade. Humöret var väl sisådär med tanke på att det öste ner utanför. Efter en liten städrajd i garaget kunde bilen lastas inomhus och sedan snickrade jag ramar till släpet och fick en del uppehåll under den tiden. Allt gick bra och jag hade faktiskt lastat båda hojarna själv innan Henrik kom. Helt otroligt vad fint det gick med skruvtipp på släpet!
Sedan knallade vi iväg mot mumindalen vid 15-tiden. Allt gick helt perfekt bra. Visserligen är ju 50 mil alltid sådär kul att åka, och eftersom vi lökat på i tidsschemat så hann det bli rätt mörkt när vi kom ner i skogarna nedanför Ylivieska. Där stannade vi och kalasade på det enda öppna matstället. Henrik åt sin första Hampurilainen med kebabsås.
Ca 0045 finsk tid kom vi fram till boendet och somnade väl efter lite kvällsbestyr strax före 2-tiden.
Morgonen efter vaknade vi till kanonfint soligt väder och gick till frukost glada i hågen. Under den finska frukosten började det dock ösa ner, och humöret gick helt klart ner. Som Gibbe skulle ha sagt så "lade det ju en lätt sordi på stämningen".
Men, man har inget annat val än att slänga sig ut i regnet och knalla iväg till banan. Detta ångrade vi inte alls då det plötligt sken upp när vi rullade in i depån. Vi löste biljetter, lastade av hojar och träffade Mattias och resten av Skelleftegänget som också kommit till banan. Vi gick ut på vårt första körpass 1040 med några fuktiga fläckar på banan. Helt ok dock, med tanke på att vi ändå behövde värma upp rätt lugnt. Sedan körde vi alla pass utom ett som vi helt enkelt inte orkade. Vi åt lunch på banan och Henrik fick sig en Hampurilainen med finsk kebabsås. Kul hade vi hela dagen och vi fick en del värdefull hjälp av de finska instruktörerna. Körningen flöt på rätt bra och blev bättre och bättre.
Innan vi drog tillbaka till boendet så gick vi runt i depån och kollade på racekillarna som meckade. Vi träffade på en rolig finsk farbror som höll på att byta fjädrar i en gaffel. Han visade oss stolt alla hemmasnickrade specialverktyg och intygade glatt att "If humans are made it, I can fix it!!"
Senare på fredag natt ramlade Gibbe in och väckte oss med glada tillrop. Efter att lite mumlande anmärkt på hur det luktade i vissa delar av rummet så blev det tyst och lugnt och alla sov.
Lördagen bjöd på ett mycket omväxlande väder. Precis som så mycket annat i Finland så är allt rejält, så även regnet. Det regnade helt enkelt utav bara perkelä när det väl regnade.
Tyvärr var vädret rätt retligt efter som det för det mesta var soligt och fint när vi satt i depån och väntade. Däremot kom det skurar med jämna mellanrum, så banan förblev blöt största delen av dagen. Vi körde lite drygt 2 pass totalt under hela dagen. Som tur var hade jag fått så jag teg på fredagen så det var inte hela världen trots allt. Vi åt lunch i restaurangen på banan och Henrik började mumla något om finska kebabdressingar och att Max hamburgerdressing minsann skulle läggas till på packlistan.
Söndagen var det lovat kanonväder. På finskt manér så var det heller inget schvammel med det. Skall det vara fint så skall det. Vi fick köra massor av pass. Däremot fick vi aldrig riktigt bra koll på vilka pass som föll bort pga kval och tävling. Därför blev det lite hastigt påkommet med vissa körpass, men det gick bra ändå. Det kom över en instruktör efter ett av de första passen och frågade vänligt om han fick visa oss hur man skulle köra. "You swedish guys have funny way of driving this track". Med ett smått sårat ego och nyfikna sinnen åkte vi ut och fick lära oss spåren ännu bättre, dessutom fick vi en hel del handgripliga tips om hur vi borde köra. Körningen började stämma ännu bättre efter det och det blev bara roligare och roligare.
Vi kollade in racet i Yamaha-cup, vilket var väldigt kul. Sedan grillade vi korv och Henrik gjorde pulvermos. Det blev en väldigt trevlig lunch. Speciellt Henrik sade något om att det var bra skönt att slippa finskt kebabsås för en gångs skull.
Efter tävlingen avtog aktiviteten vid banan ganska snabbt. De flesta åkte hem och efter ett pass deklarerades det att det inte längre var separata grupper utan fri åkning de sista två timmarna. Efter att ha tittat vilka som körde vågade jag mig tillslut ut, vilket var tur. Fint väder och en vacker eftermiddagssol som bakgrund, ett fåtal hojar på banan så att man fick köra ifred i princip hela tiden (när man inte blev varvad :)). Körningen stämde hur fint som helst, och i kafekurvan fick jag köra och känna något mycket efterlängtat när höger knäpuck tog i asfalten. Ett fett flin kunde omöjligen hållas tillbaka samtidigt som jag funderade om det bara var en engångsgrej. Nästa varv släpade pucken i ordentligt i samma kurva, och glädjen visste inga gränser. Senare samma varv släpade pucken i asfalten även i den fina uppförshögern i karusellen, yahooo!!! Efter några varvs njutning tyckte jag att det var dags att gå in och vila i depån för att inte bli för glad. Henrik kom släntrandes in i depån och han blev förstås jätteglad för min skull... eller... Han hade nog inte väntat sig att det skulle ha hänt nu heller, så när jag med ett flin som gick runt hela huvudet peckade på den upprispade plasten utbrast han spontant "din jävel...". Sedan ""vad roligt för dig..."". Tyvärr fick han dessutom glädjen att åka hem med mig och fick förstås gång på gång höra hur fantastiskt det var. Vad skall man annars ha vänner till.
Hemresan gick också väldigt bra även om det gick sakta i mörkret fram till Oulu. Jag damp i säng vid 4-tiden för att sedan vakna vid 6 och dra iväg till jobbet för första gången efter 8 månaders föräldraledighet. Måndagen var med andra ord inte riktigt lika fantastisk... men det kunde jag leva med.
Detta innebar förstås en del ytterligare träarbete för att få en smidiga rännor för framhjulen att stå i. Henrik hade signalerat behovet av en sovmorgon, vilket jag också ville ha. Malin tyckte däremot att det räckte att vi sov till klockan 6! Elin tog Malin till dagis och jag packade och lastade. Humöret var väl sisådär med tanke på att det öste ner utanför. Efter en liten städrajd i garaget kunde bilen lastas inomhus och sedan snickrade jag ramar till släpet och fick en del uppehåll under den tiden. Allt gick bra och jag hade faktiskt lastat båda hojarna själv innan Henrik kom. Helt otroligt vad fint det gick med skruvtipp på släpet!
Sedan knallade vi iväg mot mumindalen vid 15-tiden. Allt gick helt perfekt bra. Visserligen är ju 50 mil alltid sådär kul att åka, och eftersom vi lökat på i tidsschemat så hann det bli rätt mörkt när vi kom ner i skogarna nedanför Ylivieska. Där stannade vi och kalasade på det enda öppna matstället. Henrik åt sin första Hampurilainen med kebabsås.
Ca 0045 finsk tid kom vi fram till boendet och somnade väl efter lite kvällsbestyr strax före 2-tiden.
Morgonen efter vaknade vi till kanonfint soligt väder och gick till frukost glada i hågen. Under den finska frukosten började det dock ösa ner, och humöret gick helt klart ner. Som Gibbe skulle ha sagt så "lade det ju en lätt sordi på stämningen".
Men, man har inget annat val än att slänga sig ut i regnet och knalla iväg till banan. Detta ångrade vi inte alls då det plötligt sken upp när vi rullade in i depån. Vi löste biljetter, lastade av hojar och träffade Mattias och resten av Skelleftegänget som också kommit till banan. Vi gick ut på vårt första körpass 1040 med några fuktiga fläckar på banan. Helt ok dock, med tanke på att vi ändå behövde värma upp rätt lugnt. Sedan körde vi alla pass utom ett som vi helt enkelt inte orkade. Vi åt lunch på banan och Henrik fick sig en Hampurilainen med finsk kebabsås. Kul hade vi hela dagen och vi fick en del värdefull hjälp av de finska instruktörerna. Körningen flöt på rätt bra och blev bättre och bättre.
Innan vi drog tillbaka till boendet så gick vi runt i depån och kollade på racekillarna som meckade. Vi träffade på en rolig finsk farbror som höll på att byta fjädrar i en gaffel. Han visade oss stolt alla hemmasnickrade specialverktyg och intygade glatt att "If humans are made it, I can fix it!!"
Senare på fredag natt ramlade Gibbe in och väckte oss med glada tillrop. Efter att lite mumlande anmärkt på hur det luktade i vissa delar av rummet så blev det tyst och lugnt och alla sov.
Lördagen bjöd på ett mycket omväxlande väder. Precis som så mycket annat i Finland så är allt rejält, så även regnet. Det regnade helt enkelt utav bara perkelä när det väl regnade.
Tyvärr var vädret rätt retligt efter som det för det mesta var soligt och fint när vi satt i depån och väntade. Däremot kom det skurar med jämna mellanrum, så banan förblev blöt största delen av dagen. Vi körde lite drygt 2 pass totalt under hela dagen. Som tur var hade jag fått så jag teg på fredagen så det var inte hela världen trots allt. Vi åt lunch i restaurangen på banan och Henrik började mumla något om finska kebabdressingar och att Max hamburgerdressing minsann skulle läggas till på packlistan.
Söndagen var det lovat kanonväder. På finskt manér så var det heller inget schvammel med det. Skall det vara fint så skall det. Vi fick köra massor av pass. Däremot fick vi aldrig riktigt bra koll på vilka pass som föll bort pga kval och tävling. Därför blev det lite hastigt påkommet med vissa körpass, men det gick bra ändå. Det kom över en instruktör efter ett av de första passen och frågade vänligt om han fick visa oss hur man skulle köra. "You swedish guys have funny way of driving this track". Med ett smått sårat ego och nyfikna sinnen åkte vi ut och fick lära oss spåren ännu bättre, dessutom fick vi en hel del handgripliga tips om hur vi borde köra. Körningen började stämma ännu bättre efter det och det blev bara roligare och roligare.
Vi kollade in racet i Yamaha-cup, vilket var väldigt kul. Sedan grillade vi korv och Henrik gjorde pulvermos. Det blev en väldigt trevlig lunch. Speciellt Henrik sade något om att det var bra skönt att slippa finskt kebabsås för en gångs skull.
Efter tävlingen avtog aktiviteten vid banan ganska snabbt. De flesta åkte hem och efter ett pass deklarerades det att det inte längre var separata grupper utan fri åkning de sista två timmarna. Efter att ha tittat vilka som körde vågade jag mig tillslut ut, vilket var tur. Fint väder och en vacker eftermiddagssol som bakgrund, ett fåtal hojar på banan så att man fick köra ifred i princip hela tiden (när man inte blev varvad :)). Körningen stämde hur fint som helst, och i kafekurvan fick jag köra och känna något mycket efterlängtat när höger knäpuck tog i asfalten. Ett fett flin kunde omöjligen hållas tillbaka samtidigt som jag funderade om det bara var en engångsgrej. Nästa varv släpade pucken i ordentligt i samma kurva, och glädjen visste inga gränser. Senare samma varv släpade pucken i asfalten även i den fina uppförshögern i karusellen, yahooo!!! Efter några varvs njutning tyckte jag att det var dags att gå in och vila i depån för att inte bli för glad. Henrik kom släntrandes in i depån och han blev förstås jätteglad för min skull... eller... Han hade nog inte väntat sig att det skulle ha hänt nu heller, så när jag med ett flin som gick runt hela huvudet peckade på den upprispade plasten utbrast han spontant "din jävel...". Sedan ""vad roligt för dig..."". Tyvärr fick han dessutom glädjen att åka hem med mig och fick förstås gång på gång höra hur fantastiskt det var. Vad skall man annars ha vänner till.
Hemresan gick också väldigt bra även om det gick sakta i mörkret fram till Oulu. Jag damp i säng vid 4-tiden för att sedan vakna vid 6 och dra iväg till jobbet för första gången efter 8 månaders föräldraledighet. Måndagen var med andra ord inte riktigt lika fantastisk... men det kunde jag leva med.
söndag 19 augusti 2007
Yeah!
Kanonväder hela dagen och knäskrap näst sista passet :-) sista passet packade jag med ett kroniskt leende...
fredag 17 augusti 2007
Framme i Finland
Senare än planerat, men helt utan problem är vi framme vid boendet. Nu hoppas vi på kanonväder och massor med fin körning imorgon. Efter nästan 20 vakna timmar och en hel del sista minutenfix är det äntligen dags att sova. Godnatt!
måndag 13 augusti 2007
Inskolning på dagis
Idag var det första dagen med riktig inskolning på dagis. Malin var på topphumör hela tiden och det var jättekul. Många roliga kompisar och snälla fröknar och massor med nya roliga saker. "Mala leka" fick man höra många gånger.
Sedan åkte vi och hälsade på hos Chrille, "åka klille". Där åt vi mellanmål och kollade in Gib förstås. Sedan åkte vi runt på stan och shoppade.
Malin hjälpte också till att shoppa.
När vi kom hem var mormor på besök och fick äta middag och bada med Malin. Malin var helnöjd eftersom varje gång vi frågat vem som skulle bada henne har hon alltid svarat "mommo bada".Fullt party har det varit hela dagen, lite party i sängen också och sedan somnade hon sött.
Efter Malin somnat gick jag ut och fortsatte min "grisborstning "av släpet. Nu börjar det dock ta sig, och nu får det faktiskt vara färdigt för denna gång. Nu skall allt vara klart för att lasta hojarna och åka till Kemora på torsdag. Jag hoppas att vi får tre fina dagar med rolig körning.
Imorgon är det en ny härlig dag och jag och Malin åker till dagis efter morgonbestyren. Imorgon blir det lunch på dagis också, det blir spännande.
söndag 12 augusti 2007
Även jag
Måste erkänna att jag tyckt att bloggar varit "nördigt", fånigt, och onödigt. Dock har jag fått omvärdera denna uppfattning eftersom jag insett en del trevliga fördelar med en blog. Dessutom tycker jag att en del bloggar är riktigt intressanta att läsa. Vi får väl se om någon kommer finna min blog intressant. Om inte så kanske det bara är jag som blivit nördig och fånig och skaffat en "onödig" blog.
PS. Jag visste ju inte ens vad blog betydde förrän nyss. Tydligen skall det vara en förkortning av "web log". Man lär sig något varje dag, surfa på nätet!
PS. Jag visste ju inte ens vad blog betydde förrän nyss. Tydligen skall det vara en förkortning av "web log". Man lär sig något varje dag, surfa på nätet!
lördag 11 augusti 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)